Hej på er. Har varit ute och sprungit ikväll och som vanligt rusar tankarna iväg på annat. Det kanske är det som är själva grejen, varför jag älskar att vara ute och springa på kvällarna. Det tycks som om man får ordning på tankarna för iallafall en stund. Jag började tänka på varför man förlorar människor i sin närhet. Varför man glider ifrån dem, helt utan anledning. Jag vet inte varför det är så, men jag tror att det måste vara så. Man blir väl för olika för att stå ut med varandra helt enkelt. Allt händer väl av en anledning, och som man säger, när en dörr stängs öppnas två nya.